Förvänta dig ingenting annat.

''Man reser sig upp och går. Svårare än så är det bara inte.

Accepterar smärtan. Tillåter sig att ha ont. Man accepterar att det kommer ta ett tag innan det går att vara ensam med sitt huvud. Ett bra tag. Allting kommer ta ett bra tag.

Det värsta man kan göra är att försöka kväsa smärtan. Räkna sekunder och minuter och undra. När går det här över? Hur länge ska jag behöva må såhär?

Gå ut och dansa. Skratta så att du gråter och fortsätt gråta för att ingenting i hela världen kan fixa hur du mår just nu. Gå hem med någon annan. Kom på att du ligger i fel säng och smit ut innan solen har gått upp. Men framför allt vänj dig. Vänj dig vid att hela kroppen bara moler. Lev med känslan, i känslan. Förvänta dig ingenting annat.

Och när du minst anar det så kommer du vakna en dag och det kommer kännas tomt. Och du kommer inte förstå alls vad det är först. Du kommer vända dig om några gånger tillochmed försiktigt sätta dig upp innan du inser att det är smärtan som är borta. Att det känns konstigt lätt och enkelt att gå upp ur sängen. Och någon månad senare så kommer eran låt spelas på radion och du kommer inte ens att reagera. Iallafall inte innan halva sången redan är förbi.

Och så kommer det inte alls hugga till. Det är som om "ingenting hade hänt". Och då kommer du kanske känna sorg över det istället. Och om du nu skulle göra det så är det är också helt okej.''


oj, jag tror att jag blev lite kär i den här texten.
den och annat fint kan du hitta här.