och vi älskar tills vi blöder, vi älskar tills vi går sönder

 

I'm naked, I'm numb, I'm stupid, I'm staying

And if Cupid's got a gun then he's shooting

Lights black, heads bang, you're my drug, we live it

You're drunk, you need it, real love, I'll give it

So we're bound to linger on, we drink the fatal drop

Then love until we bleed, then fall apart in parts

You wasted your times on my heart you've burned

And if bridges gotta fall then you'll fall too

Doors slam, lights black, you're gone, come back

Stay gone, stay clean, I need you to need me

So we're bound to linger on, we drink the fatal drop

Then love until we bleed, then fall apart in parts

Now we're bound to linger on, we drink the fatal drop

Then love until we bleed, then fall apart in parts

Förvänta dig ingenting annat.

''Man reser sig upp och går. Svårare än så är det bara inte.

Accepterar smärtan. Tillåter sig att ha ont. Man accepterar att det kommer ta ett tag innan det går att vara ensam med sitt huvud. Ett bra tag. Allting kommer ta ett bra tag.

Det värsta man kan göra är att försöka kväsa smärtan. Räkna sekunder och minuter och undra. När går det här över? Hur länge ska jag behöva må såhär?

Gå ut och dansa. Skratta så att du gråter och fortsätt gråta för att ingenting i hela världen kan fixa hur du mår just nu. Gå hem med någon annan. Kom på att du ligger i fel säng och smit ut innan solen har gått upp. Men framför allt vänj dig. Vänj dig vid att hela kroppen bara moler. Lev med känslan, i känslan. Förvänta dig ingenting annat.

Och när du minst anar det så kommer du vakna en dag och det kommer kännas tomt. Och du kommer inte förstå alls vad det är först. Du kommer vända dig om några gånger tillochmed försiktigt sätta dig upp innan du inser att det är smärtan som är borta. Att det känns konstigt lätt och enkelt att gå upp ur sängen. Och någon månad senare så kommer eran låt spelas på radion och du kommer inte ens att reagera. Iallafall inte innan halva sången redan är förbi.

Och så kommer det inte alls hugga till. Det är som om "ingenting hade hänt". Och då kommer du kanske känna sorg över det istället. Och om du nu skulle göra det så är det är också helt okej.''


oj, jag tror att jag blev lite kär i den här texten.
den och annat fint kan du hitta här.

hon är en sådan man skulle vänta länge på om man fick en chans

vi är lika du och jag, sa han,
jag såg på honom som om han vore helt dum i huvudet och svarade: du och jag är så olika man kan bli.
du har fel, svarade han och log, för vi båda älskar någon som aldrig kommer älska oss tillbaka.
och hur vet du det? undrade jag.
för det syns så väl att du verkligen älskar någon men ändå är du ensam, och jag är precis likadan.


från allra finaste  luften bor i dina steg

hemligheter är inte hemligheter längre när alla vet om dem

det kan hända när som helst. det kan vara en onsdag till en torsdag.
när jag möter honom i skolan och han ler mot mig kommer min mage inte att vrida sig i bitar.
och när jag sätter mig på bussen och han sätter sig brevid kommer jag att kunna andas.
en dag händer det bara. en dag kommer han inte uppta alla mina tankar.
det kommer en dag när jag inte saknar honom sex minuter efter han gått.
när jag inte raderar hans nummer för att inte kunna skriva något jag vet att jag skulle ångra.
jag kommer över honom. det vet jag.
det blir inte idag, och inte imorgon.
men det är okej.
det är okej att mitt hjärta stannar ibland, att jag glömmer bort att andas.
det är okej att skriva skakiga bokstäver i blocket när han sitter brevid.
det är okej för att det är så det måste vara.
jag accepterar det för att jag vet att det går över.
en helt vanlig dag när jag möter honom i skolan och han ler mot mig kommer mina knän inte att skaka.
kanske en onsdag till en torsdag.


en liten text som jag skrev förut. tänkte att ni kanske ville läsa.

lämna en kommentar och låt mig veta vad du tycker, länka din blogg också så lovar jag att titta in.

det här är allt.

''lustigt egentligen, när man är på väg att få något värdefullt, något man länge velat ha, blir man plötsligt ängslig för att ta emot det. folk vill inget hellre än att bli insläppta i någon annans allra innersta. alla vill släppa in någon i sitt allra innersta. alla känner vi oss så ensamma inombords så vår högsta önskan är att någon annan ska ta del av vårt hemligaste väsen, för först då upphör vi att vara ensamma. är det inte vad vi alla längtar efter? och ändå när erbjudandet kommer är det skrämmande, för tänk om vi inte kan leva upp till förväntningarna hos den som skänkt oss gåvan? och skrämmande eftersom att om man vet att om man tar emot en sådan gåva innebär det att man vill - kanske förväntas - ge en liknande gåva i sin tur. vilket innebär att ge bort sitt allra innersta.
och vad är mer skrämmande än det?''

adin chambers

What if everyone swallowed them, and they played the sounds of our hearts through little speakers

"What about little microphones? What if everyone swallowed them, and they played the sounds of our hearts through little speakers, which could be in the pouches of our overalls? When you skateboard down the street at night you could hear everyone's heartbeat, and they could hear yours, sort of like sonar. One weird thing is, I wonder if everyone's hearts would start to beat at the same time, like how women who live together have their menstrual periods at the same time, which I know about, but don't really want to know about. That would be so weird, except that the place in the hospital  where babies are born would sound like a crystal chandelier in a houseboat, because the babies wouldn't have had time to match up their heartbeats yet. And at the finish line at the end of the New York City Marathon it would sound like war."

under the iron bridge we kissed

 

hittills är jag på sidan femtiofem, och den är så himla fin.