om att göra slut med någon.

att göra slut börjar lite som ett myggbett.
man ser aldrig myggan men när man upptäcker bettet så intalar man sig själv att det trots allt är sommar -det har alltid varit sommar- och därför måste det ju rimligtvis också finnas myggor. men det kliar, och bettet växer och man kanske ligger på en filt brevid varann i gräset och märker inte att det växer som en satans tumör och snart är myggbetten över hela kroppen, och det kliar det kliar som helvete men det är ju bra det ska ju vara bra det har alltid varit bra.

men när man en dag kommer hem från en semester och man kysser honom inte det första man gör när man kommer hem -nej man säger istället "men kan du flytta på dig" och så går man till sovrummet och packar upp väskan och han står brevid. tålmodigt, väntar på att väskan ska bli uppackad så man kan lägga sig i sängen och pussas tills det blir morgon. då är tumörerna överallt och runt omkring. man ser dem inte. man sminkar över dem och ler fast det bara är ett på låtsas.
det är redan försent.

för båda vet att det är över.
att det varit det länge.




texten är skrivan av allra finaste Sandra Beijer. henne hittar du på rodeo.net/niotillfem