onsdag

Vad vore jag, utan dina andetag?

Han väntade i skolan tre timmar efter att han slutat bara för att han skulle gå med mig hem. Något som tar tio minuter. Bara för att "det var värt det".
Det låter osannolikt. Jag är sexton år. Jag kan inte ha hittat mitt livs kärlek redan. Men å andra sidan är han inte som alla andra killar. En klyscha, visst. Men i det här fallet är det sant.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

kommentera så är du söt. ♥