Visar inlägg med etikett ibland snurrar det i mitt huvud. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett ibland snurrar det i mitt huvud. Visa alla inlägg

tisdag

som det känns just nu -high on diesel and gasoline

ångest över att jag inte uppdaterar, när jag väl vill skriva något är det som att orden fastnar någonstans mellan hjärnan och fingrarna.
så ni vet.
jag tänker ta en paus härifrån. detta här har varit en plats där jag har velat skriva. och har kunnat skriva om det mesta.
nu känns det som något jag måste göra.
men samtidigt händer det såsatansförbannat mycket just nu att jag måste få tid att tänka, känna, skratta, gråta och allt annat som liksom hör till det där med livet.
så nu vet ni det, mina tre-fyra fina läsare.

jag vet inte när jag kommer att skriva här igen. kanske imorgon, nästa vecka, månad.
jag vet inte. när jag har rett ut mitt liv kanske, men egentligen är det inte så mycket att reda ut. det bara känns som att allt rusar ifrån mig och hur jag än springer kommer jag aldrig ikapp.

och jag har sprungit sprungit sprungit. i hopp om att springa ifrån mig själv
i hopp om att springa ifrån det som är jag

men nu stannar jag



fredag

för att han får mig att sluta andas

''jag har funderat
på vad?
vad som är viktigare än oss
och vad kom du fram till?
jag kom inte på något''

och så idag. blickar, blyga hej och leenden och jag bara slutar andas för att han är så fin. och jag råkar glömma bort att existera när han är i närheten. han är så fin att hela världen rasar och det är så överväldigande, så otroligt förbannat stort att jag går sönder inombords om jag inte får vara med honom.
och jag bara dördördör.