Lady Gaga - Born This Way. Acoustic Cover

Love you til' the end

Hur ska jag kunna klara mig utan henne?
Jag fattar verkligen inte hur det ska gå till.

Om att inte vara en bluff.

Läste just en alldeles fantastisk krönika av Annika Marklund här.
Den handlar om att man ska vara precis som man är och att göra det bästa av den lilla skärvan av tid som är ens egen.

Ett annat ögonblick.

I somras med skolan vid Jägarnäs.

<3

mitt första djur

Jag har alltid haft djur. Men Meitra var den första som var min, bara min <3
Min fina, fina häst.
Hon är världens snällaste (enligt mig, råder delade åsikter om den saken).
Hon är född 1990, alltså tjugoett år gammal. Meitran är mörk fux med tre vita strumpor och en liten stjärna i pannan, hon är halvblod, importerad från Litauen. Jag såg henne första gången på Röinge ridklubb före jul 2007 och jag kommer ihåg att jag tyckte att hon var söt, men jag undrade vem det var.
Någon dag senare tyckte Ida att jag skulle provrida, men mamma var emot, såklart.
Ida och jag tjatade på mamma så tillslut gav hon med sig.
När jag red henne första gången fick jag en wow-känsla, alla ridskolehästar jag brukade rida var ju sega och stela. Men inte världens finaste Meitra. Hon förtrollade mig, kan man nog säga.
Sommaren 2008, en eller ett par veckor före min födelsedag sa mamma att hon och Roffe ville prata med mig och min syster. Vi undrade vad det var och då sa de att vi fått Meitra av dem tillsammans,
men eftersom min syrra inte är särskilt hästintresserad tycker jag att hon är min.
Jag har inte ridit henne med sadel på cirka två år, och i somras började vi rida i repgrimma.
Min lilla häst är 1.65 i mankhöjd och hon har vääldigt mycket humor, enligt henne själv.
Hon brukade alltid gå ett halvt steg åt sidan när jag skulle hoppa upp barbacka, det är hennes favoritbus. Detta inlägget blir ganska långt känner jag så här blir det punkt.